Varje gång jag ska ut och äta med Ajat så blir det alltid pasta, nu har inte vi ses på två veckor och innan det så slog vi personlig rekord. Då hade vi inte träffat varandra på månader. Vi som ändå bruka ses varje vecka. Så sist (två veckor sen)vi va ute på en bit mat så var vi i Vasastan på ett liten och mysig ställe som heter Restaurang Linguini. Enkel och familjär stämning och inte bara det utan jättegoda pasta rätter.
Som varmrätt så är det bara pasta de serverar. - Stora portioner!
Verkar som att jag är inne på någon scampi period, då jag på senaste tiden bara beställer med räkor.
Ajat körde all in på skaldjur.
Rekommenderar att ni bokar bord, det är populärt ställe med få bord. Annars har de take away också.

Every time when I go out to eat with Ajat, it will always be pasta, now we haven't met in two weeks, and before we hit our personal record. We had not met each other for months. We still use to meet up every week. So last (two weeks ago) we went out for a piece of food, we were in Vasastan in a small and cozy place called Restaurang Linguini. Simple and family atmosphere and not just that, they hace so delicious pasta dishes.
As a main course, they only serve pasta . - Large portions!
Seems like I'm in a scampi period, I'm been ordered with shrimp for the last two months
Ajat go all in with seafood.
Recommend that you book a table, it's popular place and with just a few tables. Otherwise they have take away too.

Ute i kylan har vi stått tillsammans, med snyftningar och tårar. Vi stod i kö efter varandra för att gå fram och lämna blomma, medan vi stod där ute så följde vi samtidigt händelserna i Bangkok. Jag och mamma kom fram strax efter klockan 13, Poppe och hans mor var redan på plats och när klockan slog 14 svensk tid så var det dags att rada upp. Då hade vi redan stått där i ca 20 minuter, sååå kallt men ändå tur att det inte regnade som igår.

Out in the cold we've stood together with tears. We stood in line after each other to go forward and leave flower, while we were out there, we followed the events in Bangkok at the same time. My mom and I arrived just after 13 o'clock, Poppe and his mother were already in place and when the clock hit 14 Swedish time it was time to mess up. Then we'd already been there for about 20 minutes, sooo cold, but still lucky it did not rain like yesterday.

Vi andra ska nog inte klaga för vi hade iallafall jacka, vantar och halsduk, medan munkarna hade bara strumpor o deras orangea typ runt kroppen

We probably can't complain because at least we had jacket, gloves and scarf, while the monks only had socks and their orange cloth around the body

Poppe, his mother Pharita and my mother Phanida (so similar name)

När vi väl kom ut från ambassaden vid 15.00 så var det kanske 100 meters kö in från gatan, så många människor. Det var ca 700 personer vid ambassaden totalt idag. Men det var också ceremoni ute på Riddarholmen så plusa på kanske 1000 där också. Det avslutades med lite varm nudelsoppa på Swadee i Hötorget och det kryllade verkligen av thailändare där idag. Men det kan jag förstå. Sått ute i kylan i timmar, klart vill man in i värmen och äta varm soppa

When we got out of the embassy at 15:00, maybe 100 meters queued in from the street, so many people. There were about 700 people at the embassy today. But there was also ceremony outside at Riddarholmen so plus at some 1000 there as well. It ended with a little hot noodle soup at Swadee in Hötorget and it really crumbled by Thaiers there today. But I can understand that. Standed in the cold for hours, clearly you want to warm up and eat hot soup

Sorry that this post will only be in swedish

Oktober är verkligen en mörk månad för mig och mitt kära hemland. Nu är det mer än ett år sen vår älskade kung Bhumibol Adulyadej dog och imorgon blir det månadens mörkaste dag då han ska "begravas". Självaste ceremonin har pågått nu i fyra dagar i Bangkok. När jag just nu sitter hemma i regniga Sverige kan jag fortfarande minnas den dagen, det var 13:e oktober föra året. Då satt jag i ett hotellrum i Krabi, Ao Nang och zappade igenom tv för att hitta något att kolla på som var på engelska. Men alla kanaler blev svartvitt och mannen i TV-rutan var tyst i 1 minut innan han öppnade sin mun. Det blev Svart direkt i hela landet, mamma hade ringt flera gånger från Sverige under den dagen och frågade en massa men jag hade absolut ingen aning tills det slog 19.00 thai tid. Har följt det mesta på thailändska kanal 3. Ungefär tolv miljoner människor, ca en sjätte del av Thailands befolkning har stått i kö för att hedra han under det år som gått sen han dog. Självaste ceremonin är en förberedelse för förflyttning av en urna (se i klippet nedan) som representerar kungen som sedan ska förflyttas till en gyllene krematoriebyggnad imorgon.

När man fått frågan om vad för slags killar/män man gillar så skulle jag nog säga: någon som är bra på sport, bra på att spela instrument och skriva musik, kan rita, gillar att fotografera, är kreativ, älskar familjen, arbetar hårt, klagar aldrig ifall hur trött den än är, hjälper andra utan att förväntar sig något tillbaka och tänker alltid på andra än sig själv. - Nej jag har inte läst för många fairy tales, utan den personen fanns på riktigt och det var just vår kung.

- jag kan nog säga att jag talar för 68 miljoner människor nu:
Vi älskar inte han bara för att han var Kung, men vi älskar han för allt han har gjort.
Det han har gjort har olika betydelser för oss alla