Där tog sommaren slut

Tillbaka i kalla Sverige, landade i måndags klockan 06.30 och hela 8 grader var det ute.... Brrr.
Nu är man verkligen deprimerad på riktig, stort tomt hål i kroppen. Känns som en känsla tar tag i mig, låter mig inte gå. Blandade känslor på en och samma gång... Inte nog med det så är man trött på grund av tiden också, försökte hålla mig vaken i måndags under dagen och lyckades fram till 22 tiden men igår så somnade jag nog redan innan klockan slog 21.30. Sååå jobbigt, men nu är det verkligen bara att komma tillbaka i gamla rutiner... suck...

Känns konstigt och tomt att inte ha en som retar mig dag som natt, ändå skönt att få sova och inte ha en människa som irriterar en icke morgonmännsika som mig på morgonen. Inte ställt någon klocka men ändå vaknat innan 07.
- ingen att tjafsa med om vart vi ska äta
- ingen att bli irriterad på
- ingen att slå på (kompis sätt, jag lovar😜)
- ingen att kittla
osv

Sommaren och veckorna gick alldeles för fort!
Fattar inte hur fyra veckor bara kunde flyga iväg så där snabbt, eller rättare sagt fem veckor. Måste såklart räkna med Marbella veckan också. Från början så gick man runt och var lite osäker på allt som hade med denna sommarn att göra. Tankar som "tänkte jag rätt att ta med denna person", "vill jag verkligen det här", "ska jag bara skita i detta". Åkte och veckorna rullade på hur bra som helst. Mycket kärlek och skratt att jag fått ont i magen, att fått umgås med Oscars familj, att jag fått visa mitt hemland och presenterat Oscar som jag då fortfarande räknar som familjemedlem för mina släktingar.
(Nu får han visa mig runt i hans hemland, ha ha)
Inte nog med det; att fått uppleva fina ställen med honom. Han kan vara pain in the as och man kan vara hur arg som helst på honom, men jag lovar han är den bästa reskompis man kan ha. Har till och med en som kan intyga det, Poppe skrev det själv på snap.
Har faktiskt inte visat honom allt så jag måste ta med grabben ner en gång till, kanske under högsäsong då det finns mer av hans landsmän i Thailand. Hoppas då att han inte är så populär som han var den här gången, varje stad som vi har besökt så har tjejerna haft ögonen på den blonda och blåögda killen och frågat om man får ta en bild med honom. - Stod där som värsta idioten och ba "aa varsågod, ska jag ta åt er också". Roligaste var ändå nu när vi va ute med min mamma, moster, morbror och kusin; två tjejer från Burma eller Laos, kunde varken thai eller engelska. Jag stod och fotade Oscar med hans kamera, så ställde tjejerna bredvid mig och klickade med sina kameror/mobiler. - jag skulle så inte vilja att några random människor kommer och fotar mig sådär. Så min mamma frågade ifall de ville ta bild med honom (på thai då), inget svar från tjejerna utan deras blickar var bara på honom och sprang fram direkt 😂
- första farang i deras liv såg det ut att vara. Han skulle ha bytt nummer med dem, vilken dröm då.

Har planer att resa längre bort än Thailand nästa sommar, men den resan gör jag själv.
Nu har vi rest tillsammans varje år sen 2014, frågan är kommer jag klara mig själv? Han har ju alltid haft koll på mina grejer åt mig. - Klumpig och glömsk, kan lägga ifrån mig en grej och efter en sekund inte veta vart jag har lagt den. Men då har min bättre halvan kunna tala om vart. Eller vem ska säga till mig att lyfta på fötterna när vi är ute och går? - Hur många gånger har inte jag nästan ramlat när vi gått runt på trottoaren bland gatorna i stökiga Thailand.

- Tror att ni nu har listat ut vilken sida av Stockholm som vi bor i... (Oscars hand.. för er som inte såg det)

Gillar

Kommentarer