Passar helt enkelt inte in

Vet ju inte om det är nerverna som håller mig vaken nu när klockan väl har slagit midnatt. Men ja, jag tror att jag är lite nervös... Vilket jag inte kände när jag vaknade upp till söndagen. Nu börjar jag bli väldig osäker på mig själv. Som om att allt börjas om på noll igen, är på samma ruta som jag var för flera år sen.

Men i alla fall, jag tänkte passa på att svara på en fråga som många undrat under sommaren. - varför jag umgås med folk en och en, även fast de tillhör en o samma grupp? Well, som estetbarn har man svårt och passa in i grupp. Oftast känner man sig inte att man tillhör den "gruppen", alltid lite mobbad så där. Något som blivit en vana, då det har varit så här sen dagis. Fast där blev jag mest mobbad för att jag inte hade någon pappa som alla andra barn. sen kom lågstadiet, mellanstadiet där jag var utanför pga att jag hade andra tankar och intressen än vad de i skolan hade. Ett tag hittade jag en "grupp" att hänga med på gymnasiet. Men det kände samma sak där. När man väl nådde 20årsgränsen så träffade man ändå på nya genom nya jobb osv. Och där har det bara blivit en vana att jag tackar nej till det mesta för att jag ändå vet att jag aldrig kommer passa in i så kallade "gäng". Jag är hellre ensam än att må dålig runt andra folk som jag vet vad de tänker i slutändan.


  • Tankar

Gillar

Kommentarer