Sömnlösa nätter - öppna upp ett gamal kapitel av ens liv

Det är så fantastiskt det här med att uppleva gamla minnen genom bevarade foton, texter eller filmer. Idag har många känslor och minnen flammat upp igen för min del tack vare att man har så mycket gammalt sparat på hårdisken. Ja, både hårdisken i datorn men i hjärnan mest.

Bloggandet stapplade sig fram för denna förvirrade och vilsna tjejen i sin första tonår 2010, och det bästa med att man kan titta tillbaka in i sina gamla kaptiel av livet, är att man verkligen kan se sin egen utveckling och en förändring som oftast blivit och är positiv. Man får en större inblick i att man faktiskt kunde hitta sig själv och bli den människan man ville bli på något sätt. Även fast många sår sved, och många saker antingen gick förlorat eller vunnet under tiden då man växte upp så ser man ju att man verkligen lärt sig något efter varje motgång. När jag var som mest vilsen och låg på marken utan varken hopp eller livs lust, så bestämde jag mig för någonstans långt inne att ingen skulle få döda min livsglöd och att jag skulle bli den människan och kvinnan som jag ville bli. Självständig, kreativ och empatisk. Glädjen som faktiskt konstigt nog finns där djupt inne över att man gick igenom några tuffa perioder i tonåren, är ju för att man idag kan se dessa tider som en pust i vinden och numera så längt borta ifrån en med endast en lärdom och visdom rikare i de nuvarande dagarna.


Allt detta har jag refekterat över idag tack vare att jag kunde titta in och tillbaka på mitt gamla jag. Ett jag som definitivt aldrig mer kommer att exictera eller visas igen. Minnen kan ibland slita en i stycken, men jag ser alla mina minnen jag har som antingen lärdomar, fantastiska äventyr eller experiment för att lära känna sig själv på djupet just idag. Och det känns faktiskt riktigt bra! Man skäms ju över en del saker som man skrev och hur man uttryckte sig ibland, men på något sätt får man ju acceptera att man en gång var så och bara tacka sig själv för att man tog sig ifrån det tillslut. Jag respekterar alla som känner sig så ibland, eller tvivlar på sig själva för det gjorde jag många gånger. Det är en mänskligt och ingår i den långa processen när man letar efter sig själv och sitt riktiga esse i livet. För min del önskar jag bara att fler människor som fanns runt om mig då, respekterade att man var vilsen och hade många dåliga dagar. Det är de enda som ibland är jobbigt att se tillbaka på. Men allt det man ser tillbaka på, är som sagt alltid en del utav ens liv och ens jag. Hur man förvaltar det och lägger det i minnet är upp till var och en, men för mig är det skönt att kunna se över idag då man inte låtits tas över utav det som varit i det förflutna. Utan istället alltid siktat på det som kommer hända i framtiden

  • Tankar

Gillar

Kommentarer